..::Ont::..

Har haft ett bakslag som heter duga. Nacken har tjafsat så till den milda grad att jag haft två dagar jag har varit helt sängbunden. Men, men. Efter lite hjälp från doktorn så har det blivit lite bättre. Men jag har blivit sjukskriven på 25%. Jag ska jobba dom procent jag har. Men 25% för att inte behöva gå upp på heltid just nu. Känns bra men ändå inte. Jag ville ju få gå upp i tid. Jag har så svårt att acceptera att kroppen inte håller längre. Men vad gör man. Jag måste ju fungera som människa här hemma och då är det bäst att lyssna på när kroppen säger att det är nog.

Annars så har livet sin stilla gång. Många stressmoment just nu, inget jag rår över men dom finns där. Jag ser lösningar men kommer mig liksom inte fram. Tiden räcker inte till och jag vet inte hur jag ska hantera det riktigt.
En kul grej som dragit igång är att jag börjat som Bamsegympa-fröken, barngympa. Det är superkul. Att få göra något aktivt med barnen känns helhärligt. Önskar bara att det fanns tid till mer aktiviteter med barnen utanför hemmet. Men just nu finns det inte det.

Nu är det dags för middag. Det blir pommes och grillade parisare och sallad. Svärfar kommer på besök över helgen så det ska bli mysigt =)

..::Smärta::..

Idag är jag både arg och ledsen. Jag tycker att mitt 2009 har varit tillräckligt kantat av sjukdom och smärta. Varför ska det börja om igen och med nått helt nytt??!! Jag åkte in på akuten i torsdagskväll, min lillasyster Anna mötte upp mig där. Då hade jag haft nästintill outhärdlig smärta i buken i 7 dagar. Jag bara kände att jag inte längre kunde tjura hemma och tro att det bara skulle gå bort. Väl på akuten vart det lite väntetid. Hungrig hann jag bli som bara den. När läkaren väl kom så ville hon lägga in mig på Kirurgen (iiikkkkk). Jag tackade nej till dropp då jag tycker att det gör så rackars ont och åkte upp efter att ha sagt tack och hej till Anna. När jag kom upp på avdelningen fick jag veta att jag skulle vara fastande tills dom palperat buken vid morgonronden. *Suck* Vid det laget riktigt sög det i magen av hunger. Smärtorna var inte lika kraftiga men jag var så hungrig. Jag la mig vid 03-tiden, fick 2 alvedon mot huvudvärken som började smyga sig på, förmodligen för att jag inte ätit sen middagstid, och sen kröp jag ner under täcket. Vid 05 blir jag väckt av att en doktor kommer in och vill palpera magen. Jag vart så glad när jag upptäckte att jag inte alls hade lika ont längre. Somnade om och blev väckt vid 09-tiden.
När ronden väl kom kände jag mig riktigt hyfsad. Inte alls lika ont. Men då doktorn började att mangla magen på höger sida skrek jag rakt ut. Jag fick sätta mig upp och han dompade på ryggen och revbenen. Det gjorde så ont att jag började hulka av smärta. Doktorn trodde att jag gjort illa mig i bröstryggen och skulle skicka nått till min doktor i Vindeln. Han gav ny dosering på min medicin och sen fick jag gå och äta frukost.
Det var så gott med te, smörgås och juice. Jag tittade en stund på nyheterna och gick sen för att duscha och packa ihop. Då ...kände jag att det börjat göra ont igen. Jag brydde mig inte mer om det. Duschade, packade ihop, läste lite i min bok medans jag väntade på sköterskan som skulle ge mig papper med den nya doseringen av medicinen. Jag fick veta att hon var en stund bort och blev uppmanad att gå och äta lunch. Vilket jag också gjorde. Spagetti och köttfärssås. .....här började det roliga igen. När jag kom tillbaka på rummet och skulle sätta mig i sängen för att läsa tog jag mig knappt upp i sängen för att det gjorde så ont igen. Jag funderade en stund på om jag skulle larma på sköterskan men jag ville så gärna hem att jag avstod.
När sköterskan kom försökte jag hålla god min. När hon klippt bandet och lämnat papperet gick hon ut. Jag klev försiktigt ur sängen och tog min väska, jacka och smärta och gick.
Bussresan hem var inte det minsta njutningsbar. Varje liten rörelse i bussen skar som knivar under revbenen på höger sida. Väl hemma tog jag min medicin och satte mig i soffan med barnen.
Ju längre in på kvällen det gick desto mindre ont vart det. Då kom jag på att jag hade ju inte ätit nått sen min lilla middag. En skål med flingor och mjölk. Om jag sätter ihop det hela i ett sammanhang så hade jag mindre ont när jag var fastande. På måndag ska jag tala med min läkare och höra vad det kan bero på. Men nu under helgen blir det bara barnmat för min lilla mage.

..::Slut på jul::..



Så. Nu är julen utstädad och längtan efter sommar börjar smyga sig på lite grann. Denna vecka är jag hemma och kurrerar mig. Magen och gallan bråkar och jag är inte i nån toppform. Jag hoppas vara benen ordentligt nästa måndag.
Annars så har det inte hänt mycket alls under helgen. Jag har mest legat och haft obeskrivligt ont. Jag var på VC igår där man tog prover för gallan, bukspottskörteln mm. Får svaren på onsdag så då får vi väl se vad som händer.
Barnen började på dagis respektive 5-års igår, efter 3 veckor ledigt. Kan lugnt säga att dom var väldigt glada att jullovet var slut. Det har ju varit så kallt sista veckan att inte gått vara ute. I söndags var det bara -13 grader så då passade vi på att gå ut. Barnen åkte pulka som galna utför la'gårdsrampen. Vi har en ramp upp till ladugårdens loft som är en ypperlig pulkbacke.
Nä, dags för lite mellanmål.

Tjing tjing

..::Gräsänka::..

Nu är det dags för lite uppdatering. Jag har varit ensam hemma för första gången på länge, ensam med barn. Maken har varit i Överkalix på sin farfars begravning. Detta hade inte varit några problem om det inte velat sig så illa att gallan började jäklas. Jag fick in på VC , detta var ingen lätt pers. Jag har ju inget körkort, bor 3 km utanför vindeln, -34 grader ute och med två barn. Tursamt nog har jag en arbetskollega som var så vänlig att hon kunde hämta mig och barnen. Sen satt hon med barnen och väntade på VC medans jag var inne på provtagning etc. Huvudsakligen ville dom kolla så att det inte var bindtarmsinflammation. Jag ville inte åka in på lassa så jag fick smärtlindring och sen hem igen.
Men så typiskt. Första gången Johan är bort på flera år så händer det nått sånt. Första gången jag ska vara husets eldmästare så är det-34 grader kallt ute *suck* Nu är han hemma igen och gissa om det är skönt. Nu ska jag hoppa i duschen och sen slänga omkull mig och bara slappa.

..::Kallt och slött::..

Klev upp 06.15 idag för att fara och jobba en extratur. Jag sover så dåligt just nu. Jag vet inte varför jag bara sover dåligt. När jag väl var klar för avfärd kikade jag på termometern och tänkte att det skulle vara så skönt att ha körkort. När jag kom ut på vägen kom det precis en bil, jag satte upp tummen och liftade och till min stora lycka stannade bilen. Jag fick skjuts hela vägen upp till Tipporama. Härligt. När jag kom in på jobbet var klockan 06:45 så jag hade gott om tid för att äta medtagen frukost och dricka kaffe. att även ha gott om tid på sig innan alla anländer och läsa det som ska läsas är skönt.
Nu är snart dagen gjord. Jag väntar bara på att tiden ska bli för mina sista besök för dagen. Sen ska jag hem och laga korvstroganoff.

Tjin tjing

§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§..::God fortsättning::..§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§

Bilden är tagen på vår 4:e bröllopsdag



God fortsättning ska man väl säga.
Nyåret var ett lyckat event. God mat, underbart sällskap, glada barn, häftigt fyrverkeri och bara härligt lungt och skönt. Nu har vardagen återkommit med allt vad det innebär. Jobbade första dagen igår. Det är inte klokt vad man känner sig manglad efter första dagen då man varit ledig. Det gjorde säkert sitt till att jag bara sov 1½ timme innan jag skulle upp och iväg. Nåväl, inte somnade jag nått tidigare igår kväll trots jobb och allvarlig sömnbrist. Jag kom in i nån sorts andra andning där vid 21:00. Då hade Amanda vaknat och var full med nässelutslag på benen. Duschade henne och gav henne allergimedicin, sen fikade vi ost och kex innan det vart en saga och kittling på rygg och armar. När jag väl kom ner igen var jag pigg som en lärka. Satte mig och började se över lite papper och upptäckte att vi betalar för mycket i barnomsorgs avgift. Så idag har jag sänkt våran månadskostnad med 907:- Kanske inte så mycket. Men många bäckar små.
Jag har även hunnit vara ute med barnen en sväng på förmiddagen, kört skoter och tagit in ved. Jag tog dessutom tjuren vid hornen i morse och bestämde mig för att rädsla eller inte så skulle jag vara den som eldade i morse. Och gissa....men huset står kvar. Jag kokade inte pannan så huset sprängdes....det är det jag är rädd för att jag ska göra.

Nu sitter jag och undrar när huvudvärken tänkt ge sig. Jag vägrar att ha mer ont i huvudet. Jag har ätit Rinexin och Kåvepenin som en tok men ändå bråkar bihålorna. Man kanske skulle ta sig en alvedon och lägga sig och läsa en stund.

Ha det så gott alla.

RSS 2.0