..::Blir bara så less::..

Jag får aldrig vara ledig!! Jag har enligt mitt schema massor med lediga dagar men då är det slltid nått helvette som måste göras eller så är barnen sjuka eller så blir jag själv sjuk. Jag är så dödligt less på att ALDRIG kunna nyttja min lediga tid till att ha ork att göra nått utanför hemmet!! Jag hinner inte träna, jag hinner inte simma all tid bara rinner mig förbi och stressen gör mig galen. Jag är så sjukt, sjukt känslig för stress. Kroppen strejkar direkt och det blir tvärstopp. Jag försöker lära mig att dra ner på tempot då kroppen börjar signalera men lyckas aldrig. Och en nedgång, då kroppen sagt ifårn och stängt av kan ta flera dagar att återhämta sig ifrån. Det gör mig oxå stressad...jag har varit stresstålig som få och klarat att hålla ett högt tempo både i jobbet och i livet. Den delen av mig försvann 2008 då jag total sprang in i väggen och bara kunde inte ta mig nån vart varken fysiskt eller psykiskt.
När det blir så här vill jag helst bara vara ifred och ha lugn och ro. Men jag har ingen tillflyktsort att tala om. Det är här vid datorn....men det handlar om 5 minuter åt gången sen ropar barnen och hjärtat finns inte att sitta kvar då. Visst, visst. Jag kanske borde göra lite mer klart att om jag går ner till datorn vill jag vara ifred en stund och kommer upp igen då jag känner att ro och lugn återvänt till kroppen.

Nu är snart vintern här och jag blir mer isolerad. Jag har ju inte körkort ännu och det känns lite drygt att gå 3km, då det är mellan 15-20 minusgrader, för att simma 1 timme och sen gå hem. Mitt trasiga knä säger dessutom ifrån för sånna äventyr.

Nä, jag ska sluta gnälla och ta mig en kopp te/Annelii

Kommentarer
Postat av: Camilla

Känner igen de där väldigt mycke....känner inte heller att ja har någon tid över till mig själv.

Jobbar man inte så är de alltid nått hemma som ska göras eller så är de nått med barnen.



Kram på dig o försök få lite egen tid

2010-10-12 @ 18:36:31
URL: http://camillaviklund.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0