anderssonvindeln

Har haft ett bakslag som heter duga. Nacken har tjafsat så till den milda grad att jag haft två dagar jag har varit helt sängbunden. Men, men. Efter lite hjälp från doktorn så har det blivit lite bättre. Men jag har blivit sjukskriven på 25%. Jag ska jobba dom procent jag har. Men 25% för att inte behöva gå upp på heltid just nu. Känns bra men ändå inte. Jag ville ju få gå upp i tid. Jag har så svårt att acceptera att kroppen inte håller längre. Men vad gör man. Jag måste ju fungera som människa här hemma och då är det bäst att lyssna på när kroppen säger att det är nog.

Annars så har livet sin stilla gång. Många stressmoment just nu, inget jag rår över men dom finns där. Jag ser lösningar men kommer mig liksom inte fram. Tiden räcker inte till och jag vet inte hur jag ska hantera det riktigt.
En kul grej som dragit igång är att jag börjat som Bamsegympa-fröken, barngympa. Det är superkul. Att få göra något aktivt med barnen känns helhärligt. Önskar bara att det fanns tid till mer aktiviteter med barnen utanför hemmet. Men just nu finns det inte det.

Nu är det dags för middag. Det blir pommes och grillade parisare och sallad. Svärfar kommer på besök över helgen så det ska bli mysigt =)